måndag 11 december 2017

Nobel nåbel helg

Jag satt med filtvirken som jag fick lägga i från mig då intresset på skärmen fångade in mig.
Det blev inte många varv kan jag säga.
Nobelpristagare, Nobelstudion och Nobelklänningarna ja, hela det nobelliska.
Forskning och nya upptäckter efter lång möda - och massor med pengar.
Starka känslor, starka vetenskaper, underbart litterärt - den lilla människan blir stor och faller in i kugghjulet och blir alldeles klart lika liten.

Så icke, det stora finns inte utan det lilla så det går ut på ett.
Kugghjul eller stora svarta hål som kolliderar och drar oss ner mellan varven är nog bara sunt.
En av våra prinsessor väntar barn igen och lyste med sin frånvaro på middagen - Lång tid kvar till förlossning och jag tänkte att kanske blir det två där ...

Underhållningen och glasobeliskerna på bordet föll mig mer än väl i ögon- och örafröjden.

Omkringvärldens händelser den senaste tiden här som #metoo och alla andra taggar som blir allt fler och det dolda kommer upp i ljuset.
Tycker att de där svarta hålen i universum passar mer en väl rent symbolisk också.
Gravitationskraften, relativitetsteorin, Freudianska drifter, maktfullkomlig härskelust flödar och det är som vi  - ja för vi är väl ett vi - försöker göra upp med all smuts både i stort och smått.

Då kan en tänka på de underbara klänningar som finns så nåbel nobel - för att behålla det vackra som styrka i kampen (?) - och männen ja, de har sina mörka kostymfrackar.

Naturligtvis var jag med i Oslo Rådhus och delade ut Fredspriset också.
ICAN  -  och den flotta äldre dam som vigt sitt liv åt att sprida kunskapen och att kämpa mot atombombens vara. Hon som överlevde!

Sinnesrobönen lyder:

Gud, giv mig Sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra
det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden

(Min kommentar: Gud är för var och en av oss det vi själv lägger i begreppet - en tillit till något större än mig själv är min tankemening).

I kväll ska jag se filmen Återstoden av dagen. Då ska jag inte filtvirka.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset 

fredag 8 december 2017

Body Shop - ett ragga- upp- en- kar tips

Härom dagen var jag inne på Body Shop för den goda duschcreme - tvålen som jag fått i present höll höll på att ta slut.
Jag letar i hyllan efter den flaska som jag så väl vet hur den ser ut. Vad tvålen hette var ju inte så viktigt.
Innehaverskan, tillika säljarinnan som kan sin sak mycket väl kom till min hjälp.
En lång process med att öppna korkar och lukta gjorde mig så gott som vimmelkantig - och ingen luktade som den jag hade hemma.
Säljerskan sa:
- På din beskrivning så kan det inte vara någon annan än den här.
- Nej, nej, inte alls, säger jag husfrun bestämd.

I ett slags bodyshoptisk beslut så kommer vi överens om att jag går hem och kollar.

Å jo da - hon hade rätt så klart.
Åter till affären.
Under tiden som hon ska registrera mig och så vidare så informerar hon mig om några goa manliga duschcreme - tvålar till 25 % rabatt.
- Kom får du lukta!
Jag blir yr av dofter och hör mig själv säga:
- Kanske ett sätt att ragga upp en kar på ...
Fniss och skratt runt om.
Vänder mig om och frågar de två närmaste kvinnorna:
- Ni kanske vill hänga med?
Första damen säger:
- Jag har redan en man. Men hon ler så gott så.
Andra damen svarar inte, ej hellre ler hon.
En man finns i samlingen och han  - ja, han pyser ut.
Inget av de manliga golukterna kom med hem.
Men lite snusar jag allt då jag passerar de manliga där ute .... :-)
Bättre snusa på dofter än lägga in en prilla.
Jag snusar in doften på äpplen också.
Så det så.

Livslinjers reflektioner med filosofisk dropp

Copyright Husfrun i residenset

tisdag 5 december 2017

Filtvirk &Vinter i P1


Julklappar tar aldrig upp så stor tid hos mig nu för tiden, men jag har ett uppdrag att virka filtar till mina barnbarns kusiner, två småtjejer som fick välja sina färger. Uppdraget kom då mina barnbarn fick sina filtar.

Då en sitter där i virkvrån så är det utmärkt att ställa in Vinter i P1 på datorn.
Sara Danius, som medverkade i Min sanning i går söndag i Svt 2 är en kvinna jag gärna lyssnar på.
Hon är inte bara cool i sina kreationer på  Nobelfesten, hon är kunnig och fri i sitt sätt att vara.
Saklig.
Hon talade om sin cancersjukdom. Hon gör det på ett sätt som ger mig tillförsikt.  Inte sentimentalt eller överdrivet utan som det var för henne och hur cancervården, bröstcancervården, har gått framåt.
Bland annat tar hon upp detta att det  uttrycks så ofta när någon dör i cancer så sägs att han eller hon förlorade kampen. Om alla andra sjukdomar sägs det inte så.
Att hon är den första kvinnliga ständiga sekreteraren i Svenska Akademin är helt finemangsfint!
Jag gillar hennes integritet!

En annan röst jag lyssnade på - och mycket gärna gör ofta är Håkan Nessers.
Hans resonemang under tiden han skriver är så livs levande och han är verkligen bra med orden, att påstå dem, men också att ifrågasätta dem. Han till och med skriva i texten: "Varför just detta ordet"?

Som tredje röst denna virkningsfyllda eftermiddag blev det Lars Lerins.
Han är för mig  en målande gåva från skog och mark och himmelen må ge honom ro - Brassemannen i hans liv ger honom glitter och fest.
Så blir kärlek till också.
Lars har en förmåga att också han säger saker, ifrågasätter samtidigt som han traskar vidare.
Inte vilket trask som helst kan en säga.
Hans senaste bok Och fågeln flög fritt för att upptäcka sin bur där Carl Larsson får vara med är naturligtvis SÅ Lerinsk.

På sista varvet med det rosa på filt nummer två kom jag fram till att det blev en fin drivande praktisk, intellektuell motion för hjärnan och känslomässig småkulturell bra eftermiddag!
Varv på varv
Att virka filtar och lyssna på Vinterprat i P1eller inte - det  är frågan det ...

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp 

Copyright Husfrun i residenset

söndag 3 december 2017

Söndagspredikan - oss

Kära läsare, tittainnare och andra som sveper förbi mina sidor.
Fortfarande i sovdräkten, en extra kopp kaffe och redo att samla ner tankar i skrift.
Just nu är jag som förblindat för solen som skiner in genom rumsfönstret, speglar sig i köksfönstret som jag kan se från skrivsoffan: tre fantastiska solar solar sig på grannhusets tak.

Gula  fläckar dansar på tangentbord och i texten.
Alltså ser denna söndag ljus ut.
Det är ju en ljus söndag, första advent.
Jag ska se till att få upp staken, den elekretiska och den som är oelekretisk.

Kära med-människor!
Alla dessa sekunder som vi samlar på oss år för år.
Alla dessa medmänniskor som inte längre finns med oss.
Alla oss som finns med oss.
Obemärkt glider händelser förbi för var och en av oss - inom oss och för en tid tror vi oss vara så ensamma och alena om händelsen stannar till och vi inte tar oss vidare.
Vad vi än tror eller inte tror är vi de personer vi är - tillhörighet synlig eller osynlig.

Jag håller mina händer om osynliga händer och  tänker att också det lilla i det dolda finns kärlekens labyrinter i tankens godhet.
När jag möter någon på promenaden hälsar jag, det har jag märkt ger god effekt.
Som ringar på vattnet. Som solen som solar sig på grannhusets tak.
Att ha god fart - framfart. 
Om än sakta i sekunderna ...
God söndag och en fin första advent!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

lördag 2 december 2017

Hur blir jag framgångsrik

Ernst Billgrens fråga 23 i första boken Vad är konst?
"Hur blir jag framgångsrik?

Kort svar:
Gör någon lycklig.

Långt svar:
Du blir framgångsrik i den utsträckning som någon "tjänar" på det du gör, får sina ideal, föreställningar bekräftade, ideologiskt, ekonomisk, estetisk eller på något annat sätt.
Detta gäller om du menar framgångsrik i andras ögon.
Om du menar framgångsrik i dina egna ögon räcker det med storhetsvansinne".

Jaha ja. 
Är det så det ligger till :-) :-)
Lätt som en plätt
Rätt och slätt
Stort huvud och lite vett

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 1 december 2017

Statistik

Statistiskt sett.
Enligt statistiken så äter 48 % av befolkningen en macka till frukost.
Pålägget varierar.
Av de 48% är det 34% som uppger att de är god vän med osten på mackan. Så god vän så de äter  upp den.
Den enes bröd, den andras död.
Resterande procent, alltså 14, äter varierad pålägg.
Synd! För vad det varierande pålägget skulle vara framgår inte.
Hade åtminstone förväntat mig att skinka skulle få vara med som ett komplement till osten.
Det är ju så intressant det där med pålägg tycker jag.
Lägga på.

Ännu mer intressant tycker jag städningen är.
Här uppges att 65 % av befolkningen att de städar INTE varje vecka. Ett antal procent visste inte vad städning var????
På en liten intressant fråga om hur ofta golvlister torkas svarade 45 % att de inte visste vad en golvlist var.
Taklister, som ju är motsatsen, fanns det ingen fråga om eftersom taklister numera är så gott som utrotade.
De människor som bor med taklist har ofta också golvlist och de antas veta vad det är och håller rent listorna.

Till sist - och inte minst:
Den riktigt intressanta statistiken är den som inte finns - alltså hur vi gör i verkligheten var och en av oss i våra hem, vår borg runt om i kommunerna, i länen och i landet (och de som bor i ett annat land).
Vad äter en hemlös till frukost? Och hur fick de tag på den?
De som bor i det hemlösa landet, ett land i landet. Det sägs vara ett mörkertal om antalet.

OBS: Denna statistiken är helt och hållet tillkommet i min fantasi!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

onsdag 29 november 2017

Anteckningarnas bitterljuva paradis

Anteckningar. An teckna ner.
Miljonär i anteckningar.
Månne förtjust i skrivandets konst eller i innebörden i ord och mening?
Det där hänger nog i hop....
Hophängets fantastiska värld.

"Glöm inte andas".
" Mitt hoppfulla tillstånd hotas ständigt av hopplöshet".
" Så fort jag säger att jag mår fint mår jag strax sämre".
" Alla gör så gott de kan vare sig det gäller något bra eller dåligt".
" Är det inte underbart så säg".
"Träffsäkerheten träffar säkert".
" Säkerhetstänket gör människan sårbar - med eller utan säkerhetstänk".

I en av alla mina anteckningsböcker hittar jag detta:
" En gång var jag arbetsför - väldigt arbetsför - hjärtat och hjärnan slog i takt ut i händerna som verkligen var vårdande.
Benen gick som trumstickor"

"Tanken föregick inte alltid orden. Eller var det känslan kanske ... ?
Det var som om hjärnan hängde efter och jag  gick före".

Om jag just idag, just i nuet skulle göra en anteckning vad skulle jag då skriva?
Inget mer än jag redan skrivit in under  rubriken.
Jag skriver bara under :-)

Livslinjers reflektioner

Copyright Husfrun i residenset  

lördag 25 november 2017

1 och 2

1. Mannen i den cerisa bilen hade problem med parkometern då fler och fler bildade kö efter honom som i sin tur blev allt mer förbannat eftersom tiden gick kunde han inte hejda sin ilska utan den tog fart från fötternas tår och med en fasansfull kraft gav den sig ut via munnen efter att ha passerat hjärnan  vars komfortzon inte hann begränsa utloppet följden blev katastrofal
¤ Tecken sprid eder

2. En kvinna, som befann sig i ovan nämnda kö av den rättrådiga typen, inte kön, men kvinnan alltså, uppfattade mannens förtvivlade läge.
Hon gick fram till honom med katastrofen bubblande ur strupen, tog ett stadigt tag om honom och sade vänligt:
- Det kommer att gå bra det här.
Mannen stirrade på henne. En ny katastrof var troligen i annalkande.
Kvinnan leder mannen till hans bil.
Sedan går hon fram till parkometern som numera kallas parkeringsautomat, betalar och går sedan åter mannen i cerisa bilen och lämnar biljetten.
Därefter går hon tillbaks till sin plats i kön.
Hur kunde hon komma före alla i kön för att lösa mannens biljett?

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

onsdag 22 november 2017

Vaskebrett, sprettrumpe og puppeholder

I dag blir det rent kroppsligt här ifrån residenset. Som norska i grunden roar jag mig med språket, dialekter och betydelse.

Norkskans vaskebrett, svenskans tvättbräda i meningen celluliter. Apelsinhud kan också användas.
Puckelpist hörde jag en kvinna på gymmet säga en gång.

Sprettrumpe syftar på fast rumpa.

Norskans Puppeholder som förkortats skulle kunna bli PH. Vilket inte går bra, det syftar ju på surhetsgraden.
BH säger vi i dagligt tal både i Sverige och i Norge.
Min mormor så puppelong.

När en kvinna ammar så kan vi kalla det mjölkaffären, melkebutikken på norska. Där kan ju i och för sig viss surhet uppstå om den lilla kunden sover över ett mål och det läker ut.

Pupper är bröst på norska. Här uppe i Skellefteå har jag hört tissar. Alltså torde tissekasse då vara en brukbar benämning med syfte på BH
Konklusion:
Vi har den kroppen vi har och förnöjsamhetens glädje sitter inte utanpå i vaskebrett, sprettrumpe eller puppeholder.

Leve kroppen som den är!
Med eller utan :-)

Livslinjers reflektioner med filosofiskadropp

Copyright Husfrun i residenset 

tisdag 21 november 2017

Bagatell

En bagatell, alltså ordet bagatell, tillhör ordklassen Substantiv. På norska säger en det en kan sätta en, ei eller ett framför, är alltså ett substantiv.
Vilket då på svenska rakt överförd är det samma som en bagatell
Böjningsformerna är ett lustigt fenomen och rent av ingen bagatell.

Böjningar av bagatell                   Singular                                           Plural
Utrum                                Obestämd       Bestämd                 Obestämd       Bestämd
Nominativ                          bagatell          bagatellen              bagateller       bagatellerna
Genitiv                               bagatells         bagatellen              bagatellers     bagatellernas

Denna uppställning fann jag på wiktionary.org

För att komma  komma ihåg dessa böjningsformer så kan en göra sig en liten komihågare.
Utrum - tänk på uterum
Nominativ - tänk på nominering
Genitiv - tänk  på genuin

Genitiv, singular obestämd bagatells ..
Den böjningsformen kände jag inte till, men jag förklarar den med Nominativ obestämd plural bagateller.

Om vi tittar på betydelsen av bagatell enligt wiktionary.org
1) fråga som inte anses vara särskilt viktig
Synonymer: petitess, småsak:
Sammansättningar: bagatellartad
2) trivial (enkel) uppgift
Det var en ren bagatell att lösa uppgifterna?

Således noterar jag mig att ordet bagatell är alltså en bagatell, men böjningsformerna är inte lika bagatellartade.
En baggis alltså.

Låt oss ta en runda på synomer.se
Bara så där lite bagatellartad, när vi liks är igång - liks är skellefteåisk, bonnska vilket troligen är ett ord för dialekt - och kan kanske översättas med liksom, eller när vi ändå är i gång, som en bagatell ...
småsak
struntsak, strunt
lappri - som betyder just struntsak
futilitet - som betyder just bagatell, futtighet, vilket i sig inte är obetydligt (min kommentar)
bisak - något som är mindre viktigt - alltså ännu en bagatell (min kommentar) fast det inom parentes står i ett visst sammanhang. Futtigt eller hur?
Motsatsordet till bisak är ... javisst, huvudsaken!
Huvudsaken i detta kåseri är bagatellerna.
Nästa synonymord är obetydligt - är det möjligt?
Känns som oviktig sak.
Men så kommer det ett riktigt roligt synonymord:
Nullitet minsann :-) vilket ger oss följande ord för att förstå:
Betydelselöshet; helt betydelselös person; till slut står det: (juridisk term) rättshandling som inte är giltig - men hur mycket eller många bagatells gömmer sig här? Kommer osökt in på ordet en nolla.
Petitess, barnlek, enkel match.

Ordleken i parti och minut har taget mig mer än 2 timmar att få ihop, hjärngympan leve vidare -minsann ingen bagatell.
Men fröjdar mig gör jag :-)
När bagatellerna hoper sig är de inte längre bagateller!

Tack läsarn om du taget dig ändå hit ner :-)


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset 

söndag 19 november 2017

Vad ska tavlan heta?


Första när jag målade så förekom inga titlar. Jag tyckte det var onödigt. Så gick jag mer och mer på utställningar och fick till mig att en tavla med titel, nummer och pris därtill var utomordentlig smart för betraktaren och inte minst eventuell köpare.

Jag ställer mig frågan: Behöver en abstrakt tavla en titel?
Svar: Nej, kanske, ja varför inte?
På mitt Instagramkonto klaraovidia har jag ställt frågan och ibland får jag spontana svar vad mina vänner betraktarna ser i i tavlan. Vad jag själv sett är egentligen helt oväsentligt.
När jag målar så är min tankegång helt fri. Jag skissar inte alls utan tavlan blir till i nuet. Många nu i en tavla!!

Om hela min skaparproduktion med efterföljande skulle heta NU samt nummer så tror jag heller på Utan titel.
Onumrerat.

Men,  så är det ju så spännande att sätta en titel. Min vana trogen så kommer det spontant. Hur många titlar har inte bytts ut eftersom jag hela tiden lätt fångar upp dem?
Att andra ska se det samma är inte tanken.
Jag blir lyckliggladnöjd när  upplevaren betraktar och delger mig eller andra det den ser. Ibland blir det möte i samma syn. ibland en helt ny syn på saken. 

På så sätt är det underbart att vara abstrakt konstnär!

Ibland dyker frågan upp om målaren målar sitt inre, att det liksom är en terapeutisk nödvändighet, en möjlighet.
Det som finns i bilden är av ens inre?
Om detta speglar mitt inre  - vilket det gott kan göra - så finns  det gott om svarta vägar och ett kaos av kringelkrokar
med ljuset som vägledning ...
Men helt hopplös är den ändå inte ...
Vad ska tavlan heta?
Utan titel? Med titel? Fri titel?
Öppen port
Porten
Öppna portar
 Alla betraktare vet att en tavla gott kan ska ses på håll. När jag gick en bit ifrån såg jag portarna.
Här på bilden ses en .. eller?
Blåfrusen isbjörn
Blå elefant på isen
Förfrusen elefant
Visst är det underbart och skönt förvillande problematisk med mångfalden av titlar -
som inleder en dialog om vad vi ser och att vi möts i det?
 
Min sommartavla på balkongen
Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

Det eviga ögonblicket - självbild

Fota är otroligt roligt. En ser minst två gånger.
Därefter kan jag redigera och skapa nya bilder för ögats fröjd och allt därtill hörande.
Alla bilder redigeras inte. De som i sig tydligt talar, som barnbarnen, familjen och vännerna.

Den här bilden är tagen av mig själv, en så kallad selfie.
Självbild. 


Om denna bild inte ljuger - det sägs att bilder gör det - så är det alltså jag. Jag ser sur och näbbgeddig ut.
Eller kan jag ro mig i land med att jag är koncentrerad på en uppgift, fokuserad och målinriktad?
Den inre självbilden är naturligt svårfotograferad.
Här blir orden och känslan helt nödvändiga för att beskriva.
Ibland får den självbilden sig en törn.
Såna ögonblick vill en inte ha för evigt.
Men vi kan inte vara de förutan heller ...
Vi behöver revidera vår utgåva och till det är törnar helt utomordentliga. Förs kliar det och sen svider det. Därefter inträder en helt underbar bild ... hm?
Självkännedomen är närmast i släkt med självbilden, självförtroendet och självkänslan - som  sig kan utesluta varandra tidvis.
Tänk så mycket själv- ord det finns i en människa
Alldeles själv-klart är det inte.


Självbilden är ibland som en kvist, bräcklig. När den blir en gren blir den stadigare. Nya skott kommer till, tack för det annars skulle stagnationen bli det eviga ögonblicket.
Inge vidare.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset

fredag 17 november 2017

Sambulansen - en del av resebranchen

Full buss.
Någon reser utan skor, andra har skorna i handen. Gipsade, lindade och amputerade.
Flera omplåstrade, några nystrålade, nyopereade och några under annan behandling.
Några har fått ett sämre besked, utsikterna är små.
Ett livsöde på alla platser.
"Barfota utan strumpor och skor vill jag dansa med dig"

Några ligger på bår och övervakas. Transport mellan två sjukhus.
Är bussen full nyttjas taxi. Även i en taxi kan en bår användas.
Kallas bårbil.
Dessa chaufförer har ett jobb att leta upp och placera patienterna i sina bilar
Resetjänst kallas verksamheten och är till för sjukresor.
Sjuka på resa.
Vårdande instans står för beställningen av tur och retur.
En verkligt sjuk resa.

Trygghet för den sjuka.
Servicen är bra.
Trygg och väl rattande chaufför som jag tror själv har legat på bår, så smidigt han för bussen genom trafiken,
Mjukt in i kurvorna och lång framförhållning i sitt körande.

Sjuksystern, som är en bror, har sin egen kupé längst bak, nära vård och hög tillgänglighet!
Värden som sköter logistiken är också högst tillgänglig. Beställer transportörer som ser till att patienterna kommer på rätt plats.
Serverar kaffe och delar ut en spypåse om det behövs.
Ger stöd i och ur bussen, hissrampens fördelar och nackdelar, lugnande bemötande, men också bestämda.
Tålamod och empati alla dagar i veckan!
Ansvar!

Allt har sin tid sägs det  - sambulansen har en avgångstid och en ankomsttid.
Från punkt A till B.
I alla väder!
Samhällsnyttan tillgodoses också.
Rullan går.

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright  Husfrun i residenset :-)

onsdag 15 november 2017

Slumpens tillfällighet

Vad är konst?
En fråga.
Ett ord.
Ett sätt att tänka.
Vem bryr sig?

Vad är kreativitet?
Att få syn på det en redan ser.

När kan en kalla sig konstnär?
Från och med torsdag.

Ernst Billgrens böcker Vad är konst och Vad är konst 11 kom jag över helt tillfälligt, som av en slump ni vet. När slumpen och tillfälligheten är intagen lägger en gärna till att det finns en mening i detta.
För mig blev just dessa frågor svars ett slags frigörande hipp hipp för mig och mina "färgkludderier".
Billgren har ett kort och ett långt svar på alla frågorna. Just här valde jag de korta.

Vem frågar och vem ger svaren?
Jag målar.
Naturligtvis är jag mer än nyfiken på frågorna, andra frågor, på konsthistorien, tiderna med epoker och vem är konstvetaren?
Det finns ju en hel uppsjö av föreställningar, konstkritiker, skolor, tekniker, färglära osv.

Jag gör som när jag skriver - jag skriver och när jag målar så målar jag.
Nu kan en ju tänka att konsthistorien, begreppsbilden samt indelningen av bra och  eller dåligt är helt onödigt.
En är hur som en liten kugge i sammanhangen ....
Varken större eller mindre.
En är!

Och här kommer paradoxen in som med så mycket annat i livet.
Hela livet är en paradox,  knäcker en en kod  så får en strax knäcka en ny .... vi ska ha, men vi ska inte ha heller.
Tänker osökt på normer och struktur som vi bör ha i våra liv. De som inga normer har kan få hjälp att  bli norm-ala. Då gör det gott.
Gör det?
När en så lärt sig det norm-ativa och uppfylld kraven på att vara en lyckad människa så kommer önskanom att bryta normen och bli lycklig ändå.
Inte göra det värre en så.




     
Dessa bilder  är inga tavlor
 - det är färgsöl som sprätte på torkställningen som vid tillfället var utan kläder på tork
när jag stod ute och målade en tavla.
Formationen kom fram då jag kom nära av misstag och färgerna ströks ut.
Det gör görgött när en tavla inte blir huvudsaken fast jag trodde det, utan kameran får spela en roll.
Slumpens tillfällighet  ...

¤¤¤¤¤¤¤¤


Livslinjers reflektion med filosofiska dropp

Copyright Husfrun i residenset :-)

tisdag 14 november 2017

Mer pepplycka och nya insikter -Tack för kommentarerna

Det här är ju roligt - att svara på kommentarer i ett eget inlägg :-)

Denna gång tackar jag Mia och Ditte som inkommit med kommentarer på Husfruns 11/11!
<3
Ditte lämnade en kommentar på Tack för kommentarerna 12/11, stor kram!

Hon sov under trappan 13/11:

Här kom jag på att jag ska skriva när det är en berättelse och att jaget inte är jag själv rakt igenom. 
Att skriva i jagform gör att jag glider in i berättelsen och känner flow när jag skriver.
Jag flätar in mina egna o andras upplevelser som jag lyssnat till, läst eller rent av fantiserar i hop.
Jag är alltså inte hur snäll som helst, men gillar starkt det goda. 
Skriva i någon annan person ska jag träna på.


Tack olgakatt, glad att du tittar in :-)

Tack znogge, Gunilla - en uppsamling kan bli problematisk :-)
Tack Paula i pörtet; vi tror på det goda.  Så roligt att du besöker min "nya bubbla" när jag nu fortsätter göra bruk av den på ett lite annat sätt!
Krya på dig vänligen residenset :-)
Tack rosa flugan för din fina kommentar  <3
Tack Ditte, söstra mi för att du också följer med mig på denna skrivresan också <3

Till sist, men inte minst - tack alla andra som också läste utan kommentar!


¤ Insikt är en sikt in uppkommen från en sikt ut. Utsikt. På sikt, god sikt.

//Husfrun i residenset

måndag 13 november 2017

Hon sov under trappan


Hon sov under trappan.

En sen kväll, nästan natt, jag hade parkerat bilen i garaget.
På väg uppför trappan såg jag två fötter som stack fram.
Jag smög tyst och hukade mig så jag kunde se ansiktet och gestalten.
Det var en hon, hon levde och sov.
Jag fortsatte upp i lägenheten. Kokade en kanna kaffe och slog upp i termosen. Bredde tre mackor med skinka och ost.
Hon låg på hårda golvet, så jag plockade fram en kudde, ett täcke och en tunn skumgummimadrass Kom på att hon kanske behövde en väska att bära med sig sängkläderna i så jag tog den stora väskan som jag aldrig använder.
Nästa natt skulle hon kanske sova någon annanstans.
Så smög jag mig ner igen
Hon sov fortfarande. Jag fann ingen anledning att väcka henne. Ställde bara ner dryck, föda och sängkläder i väskan och gick upp för trappan igen.

Det kändes lite upprymd så jag kunde inte somna direkt. Jag hade gjort något "olagligt" och kanske inte så smart med tanke på min situation som hyresgäst.
Civil olydnad har jag hört talas om, det var nog det jag gjort mig skyldig till.
Skyldig? Till en medmänsklig insats?
Men det for all världens väg och sömnen kom.

Dagen efter gick jag ner i källaren. Hon var borta liksom sängkläderna och väskan.
Termosen och fatet i plastpåsen stod kvar.
I trappan upp mötte jag min granne, han tittade frågande på termosen och fatet:
- Hm, äter du frukost i källaren?
- En kan behöva förändring, svarade jag och log mjugglikt.

På kvällen gjorde jag om det samma och ställde ner det längst in under trappan.
Morgonen därpå fann jag en lapp instucken under den tomma termosen där det stod
Tack så mycket!
I fem nätter fortsatte detta.
När jag kom ner den sjätte morgonen stod grannen jag mött i trappan,vår hyresvärd och väntade på mig.
Något inom mig brände till och jag gav de inte en chans att ge sig på mig:
- Oj då,  jag har visst kokat för lite kaffe!
- Det här är ju inte tillåtet, börjar hyresvärden ... och min granne harklar sig högljudd, rätar på ryggen och gör sig myndig ...
- Jag skulle gjort samma  sak om det var någon av er, fortsätter jag.
- Vi?? frågar de sammansvärjande trollen ....
Jag plockar till mig termosen och fatet. Ingen lapp idag.
Jag stannar upp i rörelsen:
- Det fattas något, säger jag, har ni taget det?
- Vi??? nästan skriker trollen ... skulle vi!!
- Fram med det nu, säger jag bestämt.
Om ni tycker att jag gjort fel, det är en sak, men ni har ju faktisk begått en stöld!
Hyresvärden:
- Det är förbjudet att sova här.
Jag:
- Ja, det är det kanske, men det är inte förbjudet att hjälpa sin nästa eller hur?
Min granne karskar upp sig igen ...
- Var har ni gjort av lappen??
Trollen tittar på varan.
- Lappen??
- Ja, det brukar ligga en lapp under termosen.
Tystnad.
- Tänka sig att ni är så hårdhudade och ogina att ni tycker det är ok att stjäla från stackaren som fått ro i några timmar och mat i skrotten för att denne har gjort något som inte är tillåtet.
Ni är fan inte ett dugg bättre!

Så blir det stilla en lång stund, jag ser från den ena till den andra och tänker inte vika.
Minuterna går.
Då tar min granne upp lappen ur fickan.
- Läs beordrar jag!
"Tusen Tack för kaffe, mackor och för lånet av sängkläderna. Idag får jag en egen liten bostad så jag kan få ordning på mitt liv igen".
Undertecknat Maria.
- Var är väskan frågar jag?
Hyresvärden öppnar dörren till garaget, där står väskan bakom dörren. Med madrassen, kudden och täcket i.
Den hade fått trolltransport dit.
Nära nog att slänga ännu en till trollpacken;
"Älska din nästa som dig själv" - men jag besinnade mig; en sitter inte i glashus och kastar sten.


Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright Husfrun i Residenset






Tack för kommentarerna - blev pepplycklig

Kommentarerna på husfruns textluster 11/11 ....

Tack till Gerd, Gunnel, Gunilla, Karin, Christina och Kersti som lämnade kommentarer på textlusten gällande mitt beslut att fortsätta ha mitt skrivforum här! Gjorde mig glad och pepplycklig!

Ingrid; Bloggvänner är fint av bästa graden, men även andra läsare som bara läser och som jag inte vet vem är :-)Roligt är att de finns också!
Att hålla sig ifrån eller till är en spännande fråga, vad andra tror likaså. 
Kram

Rosa flugan, konstnärsvännen; Vet inte om det blir en bok :-)men jag vill fortsätta skriva och valde ha kvar Blogg&Blandat som jag döpte om :-) fast jag avslutat bloggskriv och bloggläset. Glad att du tittade in!
<3


//Husfrun i residenset

Uppdatering 14/11: Skrev Mia i stället för Kersti, nu är det ändrat :-)

lördag 11 november 2017

Husfruns textluster o andra luster

Skrivandet är ett sätt att leva!
Nu när jag avlsutat mitt bloggskrivande och läsande så ska jag hitta nya vägar.
Inget bok än, bara löst spontant uppkomna textluster o andra luster.
Enkelt nog.

Varför  vill jag då skriva publikt?
Jämför med texter i byrålådan!

Cirklat kring en ny egen hemsida igen.
Har testat och hamnade tillbaks här.
Kollar in några skrivarsidor om det skulle vara något för mig.
Första mitt öga ser är  meningen "11 misstag du inte ska göra när du skriver prosa"!
Nämen - börja med misstagen?
En präktig lustdödare!
För vem ska jag skriva så fritt från misstag?
På 8 veckor kunde jag få lära mig skriva noveller, på 7 veckor dikter.

Nu har jag ju redan skrivit noveller/berättelser och dikter utan "utbildning".
Hur en än gör så är det läsaren som avgör.
Det är inte min sida av saken.
Liksom. Typ. Således. Så att.
Det är skrivet som är min sida av saken.
Där glädjen över ordens underbara värld får florera i en salig röra med tankar och känslor.
Sätta samman och dra i från.
Så med målningen också.
Jag är konstnären, men betraktaren äger rätten att avgöra om det är konst.
När jag fotar är det jag som knäpper och redigerar. Alltså  fotografen.
Lägg gärna till amatörperspektivet ....

Ett erbjudande om att skapa ett författarforum fanns också.
Om definitionen på en författare är den som skriver spontana texter, möjligen laborera fram en sammanhängande berättelse till en roman, dikta poesi ur hörn och vrår, ja då är jag ju en författare. Det är ju jag som författar! Poet.
För-fattar. Po-etisk.

Och en plattform har jag ju redan - Blogg&Blandat. Jag döper bara om den och kör iväg.
Enkelt eller hur?
En kan ta den den lätta varianten - den kan bli svår nog :-)
Lättförfattare och lättkonstnär!
Hur svårt kan det vara?
Kåseriska texter attraherar mig!

Livslinjers reflektioner med filosofiska dropp.

Copyright Husfrun i Residenset :-)

lördag 28 oktober 2017

Vid vägs ände - bloggslut

Lite främmande inför tanken och känslan är jag kanske - men den inre rösten är tydlig nog. Sluta skriva vill jag absolut inte. Inte heller sluta läsa.
Blogglandias lovsång har jag sjungit och den ångrar jag inte en dag,
även om jag inte själv kommer att delta i bloggform skriv eller läsande med kommentarer på samma sätt som förr.
Min blogg&blandat kommer att finnas kvar för eventuell någon slags bruk.
Tack alla kära bloggvänner för den gemenskap jag fått dela med er, allt jag fått lära mig. En livslinje är en livslinje och jag tycker det har varit fantastiska år i denna världen, nära 4 år. 
Ingen gömd ingen glömd. 
Några av er närmare mig än andra - precis som det ska vara.
Men alla har betytt något fint!
Vad framtiden ger vet ingen - men den finns!
:-) <3

Som fisken i havet simmar också människan

torsdag 26 oktober 2017

Veckans rubrik - Myriader

Paula i pörtet´s sista rubrik i oktober är Myriader.
Tack Paula för härliga, kluriga och käcka rubriker! Riktiga triggrubriker!
Vem som tar över novembers rubriker är i skrivande stund okänt.
Andre skrivande finner du till höger i menyn.

Myr-iader ger mig en inre syn av myror, alla världens myror.
Oräkneliga.
Eller att räkna in får för att somna eller kanske mer ullstråna  på fårkroppen.
Mina tavlor - tavlorna kan jag räkna, men inte penseldragen, knivföringen, antal vattensprut, trasans alla tork, lager på lager samt att bara stryka ut.
Tankar hör också till det oräkneliga.
Såsom regndroppar - men regnmängden kan mätas, är det att räkna?

Myriad saknas tydligen synonymer och motsatsord enl www.ordguru.se
Myriad betyder:
1. ett antal av 10 000
2.(bildligt) oränknelig mängd

Men det kan väl inte stämma; närmare bestämt i "min ordbok" alltså så blir motsatsordet: Räkneliga. Synomymt med höga tal ... bildigt talat.
Nej, helt korrekt i sammanhangen är det kanske inte ...

Men jag blir nyfiken på vad det är med myriader så jag faktasökte lite  hos min vän Wiki Pedia.(Läs Wikipedia)
Arkimedes namn snurrade  .... från en halvt sovande jänta i skolpliktig ålder och visst var det något med grekiska ...
Ska säga jag fick mig en fantastisk påminnelse, tilläggsupplysningar och nytt veta!
Kort sagt myriader i kontoret!

I korthet fann jag:
¤Myriad kommer från det grekiska ordet myrias, egentligen ett antal av 10000 (tal)
¤Myria, som är et prefix ... aj aj aj pre- är en förstavelse som sätts i början av ett ord  för att ändra ordets betydelse ...  men se här:
¤Prefix kallas också prepositoner ... de tyska dyker upp från skoltiden.
Men viktigare är att jag nu närmar mig det oräkneliga- alltså räkneorden milli, kilo och giga vilket då är räkneliga eftersom det mäts eller?
¤Myriaden är ett kronologisk system uppfunnen av svensken Henrik Brandel för att avhjälpa den gregorianska tidräkningens oegentligheter ... ja ha ja och nu kommer det:

"Myriaden grundar sig på en period av 10 000 tusen år och börjar år 2000 f.Kr.",
jag är med...
Solen och månens omlopp har med saken att göra såsom vintersolståndet, vilket denna Brandel gav nya hämtade namn från dels grekiskan, dels från arabiskan.
Sommarsolståndet hör också hit då givetvis ...
Brandel utgav år 1792 Livorno, en liten tidskrift efter att i 25 års tid arbetat på  fulländande av  myriaden.
Jag drar härmed slutsatsen att Paulas  Myriader torde vara oräknade försök att få till en förklaring och en slutsats som gäller för alltid inte är nåbar eftersom världen sju  underverk  ... nå ja, det gör det samma.
Om långa och korta skalan för stora tal kan ni läsa på Wiki.
Men Arkimedes då?
Ja,  han föddes 287 f.Kr, grekisk matematiker, fysiker, ingenjör,uppfinnare, astronom och filosof.
Jo, det sägs att han uppfann ett talsystem baserad på myriad för att räkna ut mycket stora tal. Vilket jag finner klokt i sammanhangen!
Detta är på inget sätt dagens fakta om Myriad-er utan bara ett spån bakåt för att eventuellt ta sig framåt. 
Alltså ett slags myriadisk tankefång -
ja jävlar i det :-)
Du hängde väl med?
En mångfoting spankulerar omkring
det finns myriader av dem
rent symbolisk alltså

(Tavlan är målad i akryl och heter Mångfoting, målad av Klara Ovidia)

onsdag 25 oktober 2017

Morgonstund har te i mun


Mörkt ute - varmt inne
Vattenkokarn brusar
trött och inte helt vaken inhalerar jag morgonmedicinen
brer smörgåsen
Fyller tekoppen och följer proceduren
sedan många andra morgnar
Två påsar passar till baljan
på med assietten på koppen
och så får det stå där och dra








Det är så stilla så jag hör mina egna andetag
tankens väg finner sig själv
Hälsporrarna är på bättringsvägen
benvärken i underbensbenen svagare än igår
Hjartat och pulsen håller takten
ögonen ser och jag blir varse
den nya dagen som ingen vet något om
förutom det möjligen inplanerade

Så är tiden inne
allt är klart
platsen i soffan intagen
filt över benen
Att sitta vid ett bord är inte längre aktuellt
det hör arbetslivet till
Och så när jag är borta - på besök alltså

Första klunken på väg
koppen värmer händerna
doften kittlar näsan
och så - morgonstund med te i mun
Det är som på nytt varje dag

måndag 23 oktober 2017

Gems weekly photochallenge - I väskan



Mina mesta väskor är ryggor,
Lilla och stora Kånken.
Behändig att ha på ryggen, kan bäras som väska, tål blöta och rymmer mycket.
Innehållet varierar efter behov.

 Du hittar här hos Sanna Susannas ordet för veckan och de andra som fyller sina väskor.

söndag 22 oktober 2017

Dagens lilla 2 - Märkvärdigt

Är märkvärdig något en gör sig? Vill göra sig?
Eller är det märkvärdigheten som gör en?
Märkvärdigt eller inte?
Märk värdigt. 
Är inte ofta det märkvärdiga att det märkvärdiga från början inte alls var tänkt märkvärdigt utan någon gjorde det så med sina tankar och en smula av jantens infallsvinkel?
Satte ord på det och spred det märkvärdiga ....
Märkligt är det?
Tänkte inte ens för en sekund att det skulle besvaras ...
bara befaras


lördag 21 oktober 2017

Veckans rubrik - Klippdockor

paula i pörtet´s rubrik är klippdockor!
Hm klippdockor?
Min barndom är ju på norska så jeg vill minnes at vi brukte ordet papirdukker.
Vet att de förekom,  men att jag inte alls var hågat för sådant pysselverk. Minns ark i någon tidning som klipptes ut, och  kläderna satts fast.
Anar jag eller inbillar jag mig att jag önskade mig dessa fina kläder och många ombyten?

Senare i livet hade jag dagbarn och då fanns det någon klippdocka i tjejens rygga som det lektes med. Inget minne av att jag och Moa barnbarn lekte med klippdockor heller.

Naturligtvis slog jag på nätet och minsann så nära jag var att skriva ut dessa finheter - kanske kan klippdockarpyssel vara något nu?
Det blev det inte.

Minns  något annat i papper, glansbilder som vi sa på norska, alltså bokmärken tror jag vi säger här. Ni vet de där med så mycket vackert, änglar, små barn och så vidare?
Klippdockor kan nog säga ha sin glans också med tanke på att det säkert förgyllde en fattig uppväxt, drömmar och möjligheter att leka ut det.
Nu var det nog också för rika också - kanske de hade fler.
Livets lekar alla leker mer eller mindre, kanske nästan obefintligt för vissa.
Vanliga dockor lekte jag med, det har jag tydliga minnen av.
Alla rubrikare finns i vanlig ordning till höger i menyn.

Har i all fall hatt och en sko
ifall en klippdocka dyker upp

fredag 20 oktober 2017

Gems weekly photochallenge - Metall

Metall ja, just det. Lätt som lättmetallen, men också tung som en tungmetall, vilket har två tyngder, den under 10g/cm3, alltså kubikcentimeter och den över angett siffra.

Nu är vi inne på kemi alltså och jag hämtar några fakta från min gode vän Wiki Pedia.
Det nämns något om det periodiska systemet....
Hm...  nära nog en mänsklig företeelse således. Kvinnors perioder ni vet ... kanske inte helt genomförbart men ....för att inte tala om männens.
I det periodiska systemet är metallerna inte inordnade i raka grupper eller perioder utan återfinns till vänster om en diagonal linje från bor till polonium vilka kallas halvmetaller.
Över till höger om samma linje finns icke-metallerna.
En linjär gemenskap har människan  med metall-linjen, vår mediallinje.
Det är där vi är "ihopsydda" på mitten. Till vänster, den sinistra sinister, alltså den vänstra sidan och den dextrala dexter som då följdenligt blir höger sida.
Lätt som en  metallplätt.

Här skiljer sig kemiska metaller och människor åt vilket beror på att det inom kemisk metall pratas om halvmetaller och icke-metallerna.
En människa är en människa hel och hållen. Men stopp nu ... om en människa inte längre är hel så skruvas den ju ihop av just metaller kanske, ni vet ledkulor o andra kulor i skruvtyp och stycken ...
En  metall är ett grundämne eller en legering  står det - då kan en ju ändå jämföra metallen med människan starkt förenklad alltså-
Människan levde under bronsålder och järnålder, vilket ju så är metallåldrar och den ålder som  är nu-åldern torde då vara en legeringsålder.

Jag inser att jag i skolan för det mesta sov över ämnena fysik och kemi, var någorlunda vaken i biologin och i psykologien var jag högst närvarande rent filosofisk antroposofisk.
So - fistisk kanske?
Det är som jag återupptäcker det naturvetenskapliga - håll med om att linjer hit och dit är spännande.
Och att vi kan smycka oss med de som finns på den sidan av linjen, äta ur silverskedar och så otroligt mycket mer! 
Det finns ädla och oädla metaller. 
Hur vi människor har det med ädelheten eller oädelheten ska jag inte gå in på.
Nåja, en smula långsökt är nog mina teorier, men det har en viss metallisk  klang, som en människa som sjunger falsk....

Här ses linjen och det som finns till vänster och höger
Högst upp huvudet som en människofigur utan armar och ben ...
som en metall

Ett redigerad metall-huvud  i svart vitt

Detta är ett inlägg i Sanna Susannas ord&fototolkning, här hittar du orden och alla deltagare :-)
ps. jag bor i guldstaden Skellefteå ds.


onsdag 18 oktober 2017

Eldfängd tanklock


Min gamla Golf - som jag hade i slutet av 80 talet. Hel mellan hålen  och hål i kylaren som jag lagade med malen ingefära var tredje dag ungefär - behövde tankas.
Svänger in på macken, hoppar glatt ur bilen, har brådis ska på date.
När jag skruvar av tanklocket så slår en eldflamma upp!
Sinnesro? Knappast, men inser att jag nog får stänga elden inne.
Nästa steg: Varsla.
Springer in i butiken och talar om den troligen kommande explosion som är på gång, antingen i min bil eller hela macken!
Tjejen bakom disken vill direkt springa ut,  men jag hejdar henne .. just nu brinner det ju inte, ring brandkåren först!
Så sker och jag drabbas av den stora skälvan på riktigt!!
Då hör jag en lugn röst bakom mig:
Har du syntetklädsel i bilsätena?
Jaa piper jag ...
Du är elektrisk laddad!!
Hm, joo det var jag ju - nyförälskad...
Han följde med mig ut och öppnade tanklocket utan bekymmer; snälla tanka fullt åt mig ber jag!
Jo, då lugnet själv tankar åt mig och jag är på väg att sätta mig i bilen för att köra iväg.
Lugnet tar mig axeln och säger:
Betala får du göra själv!
Ja, så klart.
Jag kör iväg till min date, men först river jag bort klädseln i bilden. Gnistorna slog.
Att möta en värmlänning med dubbel eld inom sig är ett dåligt utgångsläge.
En kan ju rent av brinna upp

Hur daten gick?
Ett minne blott :-))

måndag 16 oktober 2017

Min konstutställning i september


Fördelen med abstrakt konst är att det går att se fler bilder/gestalter i samma tavla.  Alla tavlor i akryl.
Det är så roligt att ställa ut! Nu har jag hängt två gånger :-)
Att hänga tavlor är ingen konst.  Jo, det är en del av konsten.
Denna gång var min sonhustru Anna och barnetbarnet Moa + en kompis till henne de jag hängde med.
Det var en härlig upplevelse av att hänga!
Utan det hänget hade det inte blivit någon utställning.
Denna gången hade jag en installation; så himla roligt att göra den!

När kan en kalla sig konstnär? Fråga 35 i Ernst Billgrens Vad är konst II:
Kort svar: Från och med på torsdag. 
1. Kom till mig
61 x 50

2. Blå orm i sköldpadda
90 x 70
3. Spegel spegel
70 x 50

4. Trollskog
90 x 70
5. Utan titel
70 x 30


6. Guldstaden (Skellefteå)
70 x 50

7. Väduren
90 x 70

8. Anemon
90 x 70

Har gjort en del svart vita tavlor, det är otroligt spännande
här en samling mindre tavlor vitt på svart
och här nedan svart på vitt


Stort främmande! Synnöve en kamrat från Setskog, samma bygd som jag i Södra Norge. Förmodligen så där  40 år sedan vi sågs.
Hon och maken,  med sin dotter Laila med familj som bor i  Mo i Rana gjorde sin sista tur med husvagnen för sommaren  till Skellefteå camping och passade på att komma till utställningen. Vilket härligt möte det blev.  Fyra underbara barn som fick tolka vad de såg....
Lailas blogg följer jag, underbart läsa norskan och om hur de har det i sin stora familj. Laila har en helt härlig livshumor; så besök gärna hennes korta inlägg om besöket, samt en bild på konstnären i samtal om vad barnen ser  i mina tavlor.

http://www.casadidriksen.com/2017/09/23/maleriutstilling-og-exploratoriet/

Här är Eir den äldste i skaran

Glada familjen samlad, den minsta är flickan Dis
och gossen Yme

Mitt barnbarn Moa ville inte tolka farmors tavla -
men gärna presentera den :-)
Isa fick frågan vad hon såg i bilden. Tänkte länge, så sa hon:
Liv .
Så nu är tavlans titel
Liv, kom till migTack Isa!
Jag är jättenöjd med min utställning också denna gång.
På närbiblioteket här på Morö Backe har jag idag bytt 2 tavlor efter någon vecka, och det ska jag fortsätta med en tid framåt.
I Norran, den frisinnade lokala tidningens lilla konstnotis stod det "Skelleftekonstnären" - woops tänkte jag  - så det är på det viset :-) inte mig emot som ju målar för glädjens skull och släpper prestigen på fritt grönbete.
Tack för uppmärksamheten!
Klara Ovidia 

söndag 15 oktober 2017

Dagens lilla 1 - Gilla

IFöljer du kroppens signaler om lust och olust?
Gilla eller inte gilla?
Likes or not likes?
Tänkte inte för en sekund ens att det ska besvaras
det räcker med att det befaras


fredag 13 oktober 2017

Ett dagboksinlägg om bloggandet

Använder ju inte min blogg som dagbok egentligen, men idag kändes det bra.
Steg upp väldigt sent.
Planen jag lade igår har jag nu följt  och jag sitter igen med full utdelning. Tack tack bloggvänner!
Men också en liten eftertanke, när har jag inte det är just den rätta meningen :-)
Av och till halkar jag efter i bloggläsning, så var nu fallet.
Denna tiden på året och kanske hela mörka tiden genom är inläggen runt om täta och helt underbara var och en på sitt sätt!
Det är så enkelt att jag behöver dessa inlägg för en vidgad vy. Det tränar hjärnan och ja, ni vet lite därtill ... jag reser och går på kurser :-)
Jag och många med mig tillhör den sorten att gärna lämnar kommentar, det är liksom den största glädjen när jag fått mycket glädje och inspiration runt om.
Något jag flera gånger velat göra och gör, men alltför sällan, är att återgå för att äasa det svar som jag fått. Det är en god kommunikation med mina mått mätt.
Tänkte få ihop det igen.
Jag har bytt ut min hemsida klara ovidia  där jag skrev lite smått och gott med en gästbok. Huvudsakligen tänkt till mina tavlor då.
Tack ni som lämnade en hälsning i gästboken där. Att den blev välbesökt gladde mig mycket, en fin statistik på kort tid sporrar onekligen.

Är nu på Instagram under samma namn.
Jag är FB brukare också.
Nu ser ni säkert att det är tidsperspektivet jag närmar mig.
Att jag tidvis kan bli en periodisk läsare -  men när jag nu skriver det så kommer jag på att det har jag ju varit hela tiden under bloggaktiva perioder vill säga :-)
Kanske ett helt onödigt inlägg - men men.
När skriv- och tankedelarlusten är som den är så får det bli så.
Jag skriver nu i två grupper och följer dessa deltagare då gemensamma inlägg skrivs.
Nu har jag sittbesvär i ändan och ont i underbenen, jag har nämligen suttit i soffan nära 6 timmar och har på den tiden hunnit med två frukostar och ett mellanmål.
Nu ska jag tvätta mig och se till att komma mig ut.
Under helgen hoppas jag skriva mitt inlägg klart om min senaste tavelutställning.
Trevlig helg!
Bloggandet är som ringar på vattnet som bildas ur den fontän som blogglandia är!

onsdag 11 oktober 2017

Gems weekly photochallenge - Högt

Endelig  oppe i höyden!
Bilden är från augusti 2016 då jag besökte Gudbrandsdalen som ligger i norska Östlandet i Oppland fylke(län). Dalen sträcker sig  230 km från Lillehammer vid Mjösa 124 m o h upp till Lesjaskogsvattnet 612 m o h. En av mina lärare på lågstadiet kom därifrån.

Älven Gudbrandsdalslågen flyter genom hela dalen.
 I norr ligger staden Otta och Lillehammer i syd.
Fjällområden omkring är Jotunheimen, Rondane, Dovre.
Gudbrandsdalen  ligger mellan Valdres i väst och Österdalen i öst.
Nu vet du nästan exakt var jag befann mig :-)
Bra att veta då en ska upp i höjden och uppleva högt!

En helt underbar frihetskänsla, en inser hur liten en är i det stora sammanhanget. Men också att en ingår i just det. Att ha gått et antal timmar uppåt, känna andningens ansträngning och få puls och vidgade lungor gör synen än mer stark!!

Hur högt var det egentligen?

Närmare bestämt så var jag på Skeikampen 1124 m o h

Peer Gynt, den unga mannen vars drömmar och fantasier flög högt i Henrik Ibsens versformskrivna  bok - utspelar sig en del här i trakten. Boken kom att ses som ett nyckelverk i norsk dramatik. Boken kom ut 1867. Boken utspelar sig också dels på kusten av Marocko, dels i Sahara öken och i dårkistan - ? - i Kairo. Ibsen befann sig i Italien då han skrev detta.
Kompositören Edvard Grieg har skrivit musik till. 

Sanna Susanna är vår ordgivare som vi får tolka fritt och högt och knyta an till ett foto eller två.
Du  hittar alla andra som denna veckan ger sig ut i det höga på Sannas sida.

tisdag 10 oktober 2017

Veckans rubrik - 2037 (levande eller död?)

Du hittar övriga rubrikskrivare t. h i menyn. Vonne vardag har också meddelat paus.

Paula i pörtet har gett oss denna rubriken. Brukar inte spåna så långt fram i vanliga fall, men jag ska med glädje navigera mig in i en framtidsvision.
Alltså: 2+0+3+7 = 12.
Uppställningen utan likhetstecken kan tyda på en medicinordination.
Antalet blir det samma, alltså 12 tabletter om dagen.
2037 infaller om 20 år. Då är jag 83 år.
Lämnar räkneverket och startar navigatören.

Jag tänker mig några scenarion:
 Bor fortfarande kvar här hemma, är ganska så ickeskruttig och struttig av liv. Klarar mig själv.
Går lite saktare, minns lite mindre, men då jag kommer på det jag glömt så ...
Mina vänner och jag delar detta som en stor glädje och skrattar gott, vår humor är helt underbar!
När vi ända böjer oss ner för att knyta skorna så kollar vi om det är något mer att göra när vi ändå är där nere.
Magnus Härenstam och Clas Månsson har sagt detta i föreställningar jag sett live och på TV.
Vänner ja, några finns inte längre, det är tillhör äldrelivet att så många lämnar.
Vi ska alla den vägen vandra.

För utomstående yngre kan det tyckas att såpass äldre inte är vid sinnens fulla bruk och att vi sannolikt är på väg in i demens. Få tänker kanske på att det finns ett naturligt åldrande också och det är inte sjukt. Sanningen om sinnenas full bruk är att de er i full och god bruk ju äldre vi blir.
Men inte som när vi var unga. Det tar längre tid och är på ett djupare plan - det låt fint tycker jag :-)
Men jag är orienterad i tid och rum och har god ordning hihi ...
Troligen är jag oldemor, och lillflickan är ofta på besök, hon får vara här själv några timmar då och då.
Hon ligger i sin vagn då vi går tur. Snällan somnar gott och är  som en sol då hon vaknar. At trilla runt på tredje generationen sätter oldemor i njutarmodus - ni vet det där med släkten följa släktens gång - härlig är jorden!

Ett annat scenario är att jag inte bor här. Jag har åter flyttat söderut.
Men det är en av de dörrar jag alltid har på glänt, att jag kanske inte kommer leva hela min ålderdom här i norr.

Ännu ett scenario är att jag har drabbats av en stroke, en liten en, där min högra arm inte är som förr och jag släpar lite på gången när jag går.
Hemtjänst för duschhjälp, matlagning  och annat jag kan behöva ett handtag med.  Min bostad som jag valde redan 2011 är väl ägnat för att kunna bo hemma. Hiss, inga höga trösklar inomhus, stort badrum. Den ända bostadsanpassning som behövdes är en ramp framför och innanför ytterdörren, samt balkongdörren. Det var inte svårt att få heller. Och nyckelkolv finns i trapphusdörren längst ner.
Mer pengar finns ju när dyra - ? -  Äldreboenden inte längre finns.

Demensvården är förresten ordentlig utbyggd och drivs i kollektiva bostäder så livet är tryggt för de som drabbas och de anhöriga som blir kvar hemma.
Bistandsbedömmarfunktionen finns inte längre i kommunen och de har  taget rejält tag i att anställa utbildat och passande personal.
Hemsjukvårdens sjuksystrar och bröder för den delen, arbetar i hop med Hemstjänsten.  Min favorit är faktisk man ... de som känt mig länge blir nog inte överraskade ...
Hemvård är det nya namnet, och det finns en geriatrikläkare anställd på heltid, alltså en hemläkare på riktigt. Allt med samma huvudman, alltså kommunen.
Nattetid har jag möjlighet till en kameraövervakning, riktigt trevligt. Inge spring i dörrarna och störd nattsömn här.
Jo, jo kisseriet, vars hormoner som egentligen ska verkställas på natten har bytt till dagpass tydligen.
Så är tiden - den förändras.
En robot på dagtid är på G och jag har anmält mitt intresse!
Naturligtvis ska det vara en mansperson, lite fägring ska en ha eller hur? Finns offknappar vet ni :-)

Lite besviken är jag ändå för jag hade ju tänkt mig att jag kanske skulle få klaga och gnälla på omöjlig personal, chefer och kommunen i största allmänhet, eftersom jag ju varit i branschen :-)
men en kan inte få allt här i livet.

Jag har en rosa rullator, min son hjälpte mig köpa den. Har en stickat halsduk och mössa i rosa också så vips, nej inte vips direkt då men ... Jag har blivit en söt liten gammal dam. Hur det kom sig vet jag inte - det är väl barndomen som ger sig tillkänna. Som gammal har en ju alla åldrar inom sig och lillflickan, nybliven mor och farmor och alla mina underbara kärlekar med män har jag inom mig - och jag är faktisk nöjd. Glömde säga att tarmen har jagfått utlagt på magen, och det skvätter lite i trosan när jag hostar. Astman har blivit snällare mot mig ändå.
Nu håll jag på att glömma - se, det där  med minnet - arbetsminnet som det ju heter tror jag - att jag har sängen där jag förr hade soffan och och soffan finns där sängen stod. En del av bohaget har jag gjort mig av med också.
En får ändå inget med sig när en går bort - och med det menar jag när jag dör!
Hur det är med barn och barnbarn och oldebarn vet jag inte. Men sannolikt är att de kanske er spridda i världen.
Men va fan, skypen är utvecklad så kontakten har vi.
Eller så bor de nära och alla finns  hos mig när mina sista andetag ska tas.

På så vis blir döden en vän och inte en fiende vi tampas med i livet.
Det fina med döden är att den är så vanlig liksom. Den förenar kanske mer än den skiljer oss åt.

Om nu inte hemvården är utvecklad så bor jag  på ett äldreboende. Om jag inte själv jobbat på flera sådana och vet att det också kan vara ett gott alternativ om än helt åt helvete, med dagens mått mätt. Vi ska inte vara orättvisa utan inse att det också finns mycket som fortfarande är bra. Media vinklar ju som sagt så det blir värre än det egentligen är på flera ställen.

Det sista scenariot är att jag inte längre lever.
Min släkthistoria är nedskriven och jag har lämnat efter mig en levnadsbeskrivning ifall mina efterlevande blir som jag blev: Nyfiken på historien och ursprunget, och hur livet blev för de  de som fanns före mig. Det kom redan i 40 års åldern förresten.

Naturligtvis har jag redigerat min egen begravning, men klok som jag ju blivit av alla åren så lämnade jag utrymme för att mina närmaste själv också fick bestämma hur de ville ha det.
Jag skal inte i jorden - jag ska brännas och en urna sätts i minneslunden där jag bor.  Nej, asklund blir det.
Men en ceremoni önskar jag mig hur som.
En begravning är också att betrakta som de  efterlevandes farväl - och lite egoistisk är att ta i från de den rätten att själva få bestämma hur de vill ha stunden - om de vill - tycker jag.
Fröken Tove Elisabeth Olberg, alias konstnären Klara Ovidia har målat klart.
Kanske ett par penslar med i kremeringen. En med rosa och en med blå färgrester på.
***********

Nobel nåbel helg

Jag satt med filtvirken som jag fick lägga i från mig då intresset på skärmen fångade in mig. Det blev inte många varv kan jag säga. Nobel...